nu sitter jag här igen

och ska skriva av mig lite här och är minst lika trött som sist. Denna vecka har varit underbar, josefine var här onsd-lörd sen bar det av hem till Skåneland igen för hennes del. Idag var jag och mamma ute och sprang på morgonen som vi och jag gör. eller ja, jag ska nog inte springa med varken pappsen eller mamma längre. Men allvarligt, hur svårt kan det vara att prata samtidigt som man springer? Frågar du mig, så inte alls så farligt. Men dem blir helt slut och får kämpa som dårar för att ens kunna få ur sig så litet som ett "mm". Ja, inte för att jag pratade så mycket idag, idag Sprang jag slut på mig istället, körde dock inte två varv idag. Sen nu i eftermiddags gick jag på Mamma Mia med mamma Mia, sådan underbar film! Jag hade väl hoppats att den skulle vara bra, men jag kan inte säga annat än att känslan man får av den, känslorna den frambringar(?), det var det inte igår jag såg en film som gjorde det. Men som ni kanske vet älskar jag sådana filmer, när ni, mina kära vänner har sett den, så vet ni varför.

"I can still recall, our last summer.

I still see it all..

walks along the Seine

Laughing in the rain

Our last summer, memories that remain..



But underneath we had a fear of flying

Of getting old, a fear of slowly dying

We took the chance

Like we were dancing our last dance



I can still recall, our last summer.

I still see it all.. "



fast den jag verkligen tyckte om mer var S.O.S och The winner takes it all, aah, den kärleken den kärleken, suck. (jotack, jag är medveten om min ålder..) I alla fall, sen vid sju-tiden ringer Mr.O och jag beger mig till hans boning, vi går en promenad för att göra en någorlunda catch-up och ser på film med resterande familj, jag älskar den familjen! Jag behöver verkligen honom i mitt liv, det hände nog någonting i våras men allt kommer ordna sig igen för oss, vi är tighta till tusen och du är nog bland dem få jag är riktigt ärlig mot. Sen är det inte fel att du och jag kan skratta åt saker på ett sätt som jag vet, bara vi kan. Sen följer han mig hem och vi står utanför och pratar ett bra tag och nu är jag hemma. Jag inser nu att detta inlägg kan ha fått alla intressesmurfar att tälja barkbåtar, ääsch, så kan det bli ibland. Sen såg jag nyss också att någon har kommenterat min blogg, så det finns alltså folk som läser sånthär skräp. Det är iochförsig egentligen ingen nyhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback